Frank och Jamia har fått en son! 6 April skedde detta! Miles heter han! :) Jag hade sett nedräkningen på Frank's twitter men inte fattat ett dugg, så det var så roligt när nyheten kom! Wooho!!
Det är roligt att Miles föddes 3 dagar innan Gerards födelsedag och att Franks och Jamias döttrar Cherry och Lily föddes 7 September (2010), 3 dagar innan Mikeys födelsedag!

ETT SUPERSTORT GRATTIS TILL ER! :D <3

18 MARS! För ett år sedan stod jag och Karin i snön utanför Annexet och väntade på att få komma in! Komma in för att få höra MCR på riktigt! Varför går tiden så fort? Hur kan det redan vara ett år sedan?
Jag längtar så tillbaka, jag önskar att jag kunde resa tillbaka i tiden och vara som en som en vålnad och titta ner på alla i publiken, och riktigt njuta av konserten igen!

My Chemical Romance, ni vet att vi verkigen älskar er va? Och vi bara längtar efter att ni kommer tillbaka till oss! XOXO

Blev helt till mig när jag såg bilden nu i veckan! Så snygg! Bakgrundsbild både på datorn och mobilen ;)
Och det bästa av allt! Det är för en bra sak!

"Gerard and Mikey recently participated in a photo shoot with Illuminate Parkinsons to raise awareness for Young Onset Parkinson’s. Prints of the photo will be sold online with proceeds to benefit a travelling gallery show documenting individuals with Parkinson’s. Learn more about the cause at IlluminateParkinsons.org.uk"

Förra helgen lyssnade jag på musik och fixade i rummet, det är verkligen super! ;)

Det börjar likna något nu, min Killjoy-munkjacka, spännande.
Vikarie på engelskan, jobbade med egna uppgifter.
Slutade tidigare, satt kvar och pluggade.

Det var NME AWARDS 2012, Men MCR vann ingenting!!!!!!!!!!!!!!! Så asdåligt!!
Så det blev inte som förra året då de vann priser :(
Jag som röstade så mycket!

KRAM PÅ ER MCR, NI FÅR PRIS AV MIG! <3

Tack för att ni finns! Detta ger mig sommarkänsor/vårkänslor. Behöver det.

Nu måste jag skriva av mig lite... Nu känner jag mig så långt ifrån MCR igen. Det är en hemsk känsla. Som om  jag inte riktigt vet vad som pågår i MCR-världen. Inte roligt, inte roligt.
Jag måste göra något... men vad? Känns som att jag inte har tid med någonting. Och hur länge ska det vara så? För alltid? :'( Spelar roll, jag längtar i alla fall så efter nytt material från My Chem! Så jäkla spännande ska det bli! Vi vill ha nytt nytt nytt, mera nytt, det är alltid SÅ ROLIGT! Undra om det bli något nytt sound på nya skivan och om det blir en HELT ny image eller bara lite ny, eller om det blir en follow-up till Danger Days?
Hmm... man får vänta och se och läsa och lyssna på intervjuer! <3

MCR... ni har inte glömt att nu är bäst va?

"You're so far away..."

Imorgon ska jag äntligen köpa Kerrang! Tågstationen nästa! :)

http://www.nme.com/awardsvote/offset/16 

Frank skrev detta på Twitter... Detta som har varit i centrum nu ett tag, detta om dessa fans som har varit på flyplatsarna för att få träffa MCR...

"hello friends... just wanted to drop you all a line now that our australian tour is coming to a close. damn what a great time. thank you all so much for all the love and support. you have all really made us feel at home even though we are as far as we possibly can be from the states and our loved ones. i would like to say though that camping out at airports and hotels is not necessary. as flattering as it can be, we are not the new kids on the block and don't require that kind of hoopla. plus we HATE flying so goddamn much you will be sure to find us at our absolute medicated worst! so lets keep the fun at the shows and let the TSA do their jobs. looking forward to Perth! hoe to find you all well. keep the faith xofrnk"

Det kan ju inte vara helt förbjudet att sitta och titta på den här videon, när man egentligen ska plugga andra världskriget? Eller? Den handlar ju om det, andra världskriget, innan och när de ger sig iväg för kanske aldrig komma hem... så det här är också nödvändigt! Om någon undrar hur det var innan de gav sig iväg, jo då kan jag berätta att de dansade lite innan och satt i baren osv... jättebra!

Jag älskar My Chem och de ska ju få en att må bra, och det får de mår jag ju också av dem!
Men jag kan också må dåligt av dem, väldigt dåligt.
Det är som att magen drar ihop sig ibland, kanske för att man inser att man aldrig aldrig aldrig ALDRIG någonsin kommer att träffa dem, och om man gör det så kanske de inte gillar en! Hur många gånger har jag inte drömt dom typer av mardrömmar? Många...

Eller som när du känner att du är så fruktansvärt långt ifrån dig och du vet att dom inte har en aning om vem i helvete du är. Du existerar inte i deras värld. Vem är du? Jo ett vanligt fan. En i mängden... well well...

Men en gång så stod det ju "THANK YOU!" över hela första sidan på MCR.com innan man kom in på sidan. Vad var det första man tänkte på? Jo att de hade lagt av med bandet! Och man börjar redan tänka på vad man ska ha för kläder på sig på ''begravningen'', som i filmen Tonårsliv där huvudpersonernas favoritband lägger ner och de sörjer utanför skolan i svarta kläder med ballonger... anyway...

Sånt händer ganska ofta, jag är så rädd för att de ska komma på att de vill göra något annat i livet. Jag vet inte vad jag skulle göra i så fall! Min värld skulle falla sönder! I så fall skulle jag vilja att de skulle ta en 'pause' och komma tillbaka senare och inte säga fullt ut att de har slutat...
Men jag vet ju att om de vill något annat med livet, så ska de få göra det, jag vill inte stoppa, jag vill ju att de ska göra det de vill, ska få vara lyckliga!

Som idag blev jag orolig och magen började göra ont på det där sättet, även om jag minns att Gerard sa "Let's do this for another 10 fucking years, guys..." 22 november 2010, fast det var ju 2010, det kan ju ändras.
Men den här videon gjorde det lite bättre! Men bara när det står: 'Om eller när MCR lägger ner' så vill man ju gå och spy. Snälla existera en lång tid till framöver! Tack! Jag - VI behöver er!

Ray är ju bara för underbar! <3<3 Jag är avundsjuk på alla dessa som har träffat MCR! Galet!
Och Ray är så snäll! Han pratar med alla och jag vill bara krama honom! :')

MCR's Bob Dylan-cover Desolation Row ska ju vara med på Amnestys hyllnings skiva till Bob Dylan! Vilket är grymt!
Jag har suttit och lyssnat på den och minns när den kom... Det var samma år som jag började lyssna på bandet, och jag minns att vi satt i bilen och skulle någonstans och radion var på, tracks eller något. Och då helt plötsligt så kom låten där på radion! Och jag tror jag skrek att alla skulle vara tysta! Helt galet, det är dock typ den ända gången jag hört dem på radio, 2 gånger har jag hört Na Na Na när Karin eller Kajo kommit springande med mobilen i högsta hugg på mattelektionen fram till mig så att jag skulle få höra! :) Det betyder mycket!
Det sjuka är att Agnes inte ens var född då! Och inte heller Bandit, nä för pappa var och spelade in musikvideo några månader innan du skulle födas...blev tagen av polisen i den videon...

Men nu när jag såg videon kände jag verkligen att jag ville... typ äta upp Gee!

Jag blir ofta rädd, särskilt när det gäller MCR! Jag tycket att hela MCR-världen är ganska skum just nu!
Nu är dem i Australien och spelar på The Big Day Out, men det har blivit sån uppståndelse över den där lilla videon som ligger på youtube, där de där MCR-fansen är på flygplatsen, när MCR kommer och fansen vill ha autograf eller bara träffa sina idoler. Och att Gee inte verkar vara på värsta humöret och att folk verkar tycka att han är taskig därför... Och vissa verkar tycka att dessa fans var dumma som blev lite till sig av att se sina idoler.

Jag fattar inte dem som tycker att Gee var... en skitstövel om jag uttrycker mig så, han är ju en vanlig människa, som vem som helst, förutom att han råkar vara rockstjärna i världens bästa band, men bortsett från det! Han har fru och barn. Och även om han kanske inte var på bra humör så behöver det inte berott på fansen och som man ser i videon så signerar han allt och ställer upp på allt! Man kan väl inte utgå från att han alltid ska vara på gott humör och så, bara för att han är kändis så äger vi inte honom, och vi känner honom inte, även om det känns så ibland... han träffar väl fans all the fucking time (någon som känner igen uttrycket från videon? >.<), bara för att det råkar vara kanske min tur att träffa min idol, så betyder det inte att han kanske kommer vara på bra humör eller orka, det är ju inte vårt fel, hoppas jag... Visst att det är det största i vårt liv, för om det var mitt liv skulle det absoluut vara det största, men jag skulle försöka tänka att jag inte var det första fanset han träffade, utan typ den miljontetriljonte, så för honom är det inte samma sak som för oss. Fattar att det måste vara jobbigt med fansen, så han kanske syftade på oss där i videon, men det är inte vad jag tror...
...Så han är liksom ingen seriefigur även om man kan tro det ibland, han är en vanlig människa, men ett eget liv att leva.

Och de där fansen på flygplatsen verkade ju nöja över att träffa MCR, de verkade inte missnöjda någonstans! Och jag tror att jag själv skulle reagera som de gjorde, jag tror att tårarna började rinna lite bara av att se filmen... så jag är glad för deras skull! Om jag skulle träffa MCR någon gång så skulle jag försöka ta mig samman, bara gråta tysta tårar... yeah right att jag skulle lyckas med det...

I Fredags kom äntligen denna vackra dräkt eller vad man nu ska kalla det? Pyjamas, kigurumi? One piece? från Japan! Jippie! Den är supermysig! Lite varm när öppna spisen är tänd här i huset, men annars är den muy bien! Älskar den! Det fanns så många fina att välja mellan, men det var självklart att jag skulle ha den här! Om jag skulle ha någon överhuvudtaget!

...Och jag är ledsen över att behöva göra er besvikna, men det är inte Gee som gömmer sig i den... det är bara jag.

Men här har vi Gee!

Tack till Julia!

Det är så fruktansvärt coolt att MCR har utgått från den här Fan-videon! Att de frågade om de fick göra den till den Officiella videon! :) Lagt ihop hennes och deras! <3
När jag såg The Kids From Yesterday-videon så tyckte jag att jag kände igen den, som om jag redan sett den, vilket jag nästan gjort. Eftersom jag sett den här innan!
Det som är så fruktansvärt bra med den här är att det är med citat som de har sagt, smarta underbara saker som de sagt, att de hörs i bakgrunden! Superbra!
"...I want you to spit right in their fucking face" <3 Love!
Tack Emily Eisemann!

Från MCR.COM!
Frank: Hello friends... Here is the official video for our new single "The Kids From Yesterday" . This will be the last single released from our album Danger Days, and we decided what better song to end on than our collective favorite. This song means a lot of different things to us individually and we hope it speaks to you as well. When deciding what kind of video would work the best with the song we immediately thought of a "video collage" ...something that would show the progression of the band over the past 10 years leading up to one of our most memorable moments, closing the Reading and Leeds festivals this past summer. We began collecting footage and literally stumbled upon an incredible video done by a talented young lady named Emily Eisemann. She had made a fan video, put it up on YouTube and it summed up what we had been trying so very hard to make, perfectly. So we gave her a call, put our videos together, and the rest, as they say, is history.

We'll let Emily give you a bit more insight as to how things came about:

I heard my first My Chemical Romance song seven years ago. They were everything I wasn’t; defiant and unashamed, confident in their individuality and refusing to apologize for their flamboyancy. It’s easy to shoulder the fears and expectations of life like a burden and sink beneath them. Much harder is finding the inspiration to be something (motherfuckers); to lock eyes on the horizon and tell the world, You just watch me run, and never, ever look back.

My Chemical Romance did that for me album after album. I found a foothold in their music and see a reflection of my life in their art, which welcomes us with open arms and never treats us as ‘lesser’ for being female, or gay, or just massive amounts of nerdy. I can hardly articulate the importance of this. It was only recently that I began to try, but I found that with words alone I lack the eloquence to encapsulate what the band means to me.

I thought a video, though, might work.
And really, I couldn’t have done it to any other song. The Kids From Yesterday is my favorite track off of Danger Days. The song is nostalgic; a coming of age anthem about the fear of growing so used to life’s drudging complacency that you forget what it is like to hear the music when your heart begins to break. It’s moving on from idealistic youth, but never forgetting who you were, who you are, and what you owe that to. It’s a journey, both a finale and a prelude. It’s about leaving things behind and flying by the seat of your pants. You never know when the end will come, so hold on tight – or, perhaps, Take my fucking hand – and set off to make something of yourself, because you only live once, you only live now, and the world is what you make of it. In a reflection of words written over ten years ago now, oh, how wrong you would be to think that immortality meant never dying.

I wish I could wax poetic about the intricacies of videomaking, but the fact is that I’m just a girl with a laptop and a knack for procrastination. I drew flow charts, downloaded nearly enough videos to crash my laptop, and spent some nights grumbling discontentedly about fonts. It took a brief entry into a hermit-like existence, a happy neglect of homework, rather too many potato chips and a single all-nighter to finish.

I could never have expected that one day, I would be contacted by the overwhelmingly lovely people of My Chem’s management and asked, in exchange for compensation, to contribute what I had made to the official video for Kids. Not after an era of spectacular Killjoy videos with whose Trans-Ams, inclusion of legendary comic book writers, and badassery, my own creation could never compete.

I am thrilled if other fans watch my work, and humbled to know that the band themselves has done the same. The idea that it was wanted for an official release, however, left me flailing. The idea that I could literally thank My Chemical Romance for saving me from having to drop out of college, watch my entire future slip through my fingers, fall short of every single one of my dreams, and possibly live in a cardboard box, left me not knowing what to say or feel. I think I just sat there, quietly shitting myself.

So, yeah. That’s how that happened.

I hope you guys can forgive the length and rambling nature of this. In summary: Overwhelming joy! Artistic fulfillment! This band is fucking awesome. Thank you, thank you, thank you, and I love you all. -Emily

Nu är MCR i Australien och jag önskar att jag också var där! Mer än något annat!
Big Day Out 2012!
Gerard har blekt håret! Han ser grymt snygg ut i det också! Undra om han kommer göra något helt nytt med det!? Färga det någon spännande färg? Eller om han kommer ha det som det är ett tag?
Ska bli superspännande att se!! Fick en liten chock när jag såg bilderna!

Älskar hans randiga tröja, som egentligen inte är speciell alls, men den är så snygg på honom! Yay!