Jag och Patrik var på Kent idag på Trädgår'n, åkte in till stan och mötte honom. Vi gick omkring, åt middag på en båt :) Patrik berättade att det var massa folk som stod i kö för Kent-konserten, folk hade campat och allt! Konserten var slutsåld sedan ganska länge, 10 000 pers!

Vi gick omkring innan ett tag, insläppet var 17.30, men vi kom väl dit vid 19-tiden, jag hade köpt glass.

Kände mig väldigt ung som gick och åt glass medan resten av människorna på området drack nåt helt annat...

Tiden gick, vi köpte hamburgare på området innan spelningen började, sen började det... Och det var verkligen magiskt.

De började spela i ett så kallat rum, det var en häftig inledning, det såg ut som en liten replokal i en källare någonstans. Sen åkte också de lakananen som dålde resten av scenen, och så stod de plötsligt på en stor scen :)

 

De började spela låtar från senaste plattan Jag är inte rädd för mörkret, min favoritlåt från den Beredd på Allt, körde de såklart inte :( Men de körde massa annat bra! Sen kom det gamla goda låtar.

Det var en cool ljusshow och de spelade låtarna bra! Det här var den första konserten där jag kunde stå och njuta av musiken, annars brukar jag vara på heltspänn, som på MCR-konserten, eftersom det var allt man dröm om. Men här kunde jag blunda, sjunga med, dansa och bara njuta av det hela. Underbart! Stod och hoppade i slutet och klappade som en galning.

Patrik hade gått för ett tag sen för att sträcka på benen och han stod på någon annan plats. Det kändes inte fel heller att stå där själv, bland alla de andra människorna.

 

Det låg mycket flaskor på marken, runt omkring mig, äppelskrutt också, ville bara slänga iväg dem...

 

Jag blev glatt överraskad över att Jocke Berg var väldigt glad, han pratade med publiken och var mer personlig än vad jag trodde att han skulle vara! Patrik sa också det efteråt, att han måste ha varit på bra humör, P har sett Kent några gånger innan...

 

Så bra när 747 kom, trodde inte att de skulle spela den! Kunde verkligen njuta av låten!

De gick av scenen två gånger, men så klart så kom de tillbaka!

Och det hela avslutades med Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare)... Alltså Vi ska alla en gång dö!