Vi begav oss till Slottsskogen efter att ha sprungit fram och tillbaka hemma för att få med oss allt. Det hade regnat en hel del på kvällen, vilket var lite synd. Fast jag springer hellre i regn än sol, så det var lugnt. Jag hade underställströja och själva mindnattsloppet-tröjan på mig, mina springbyxor som slutar ovanför knäna, så man kan andas, annars känner jag mig så instängd. Vi hittade parkering efter ett tag, och vi gick till startgrupperna. Jag och Andréas sprang lite fram och tillbaka för att värma upp, sedan ställde han sig i 3b och jag i 5a. Det visade sig att det var Johannas pappa som stod där i orange-tröja och såg till så att folk som skulle springa hamnade i rätt startgrupp, funktionär alltså. Johanna var också där, lite längre bort. När jag stod där bland alla som skulle springa försökte jag leta efter Frida men jag kunde inte se henne. Det var ett väldigt mycket tjohej runt omkring, man skulle hoppa och klappa medan musik spelades. Sedan när vi kom iväg var det lite trögt i starten, folk var i vägen, fick springa om. Så var det lite under hela loppet, att man inte rikitgt kunde springa fullt ut, man jag sprang på vänstersidan så jag kunde springa om. Och så visste man inte hur banan såg ut, hur mycket man skulle ta och hur mycket man skulle spara. Jag drack när jag kom till vatten-stationen nr 2 som var vid 6,5 km, lyckades få i mig en halv kopp sportdryck, resten spillde jag ut på byxorna, egentligen behövdes det inte. ''mördarbacken'' som var vid 7km var inte så jobbig, det riktigt bra, så sprang man runt kyrkan där och det var superfin utsikt! Det var mycket musik på vägen och folk hejade och jag gjorde high five med barn som stod längst vägen, man blev peppa av det!

I början sprang man igenom ett DJ-bås med massa coola lampor och ljus, det var häftigt.

 

 Jag såg bara några få som var utklädda, men man tittade ju inte direkt på folk. Fösökte peppa en tjej som gick och inte sprang. När det var ungefär 2km kvar så hörde jag någon ropa mitt namn, då var det massa som hade fått syn på mig och skrek som... en galning. När jag kom i mål var jag ganska slut och det hade under senaste kilometrarna börjat ösregna. När vi var vid Andra Långgatan så var det musik och en discokula som hängde över oss. Det var coolt! När man kom i mål fick man vatten, banan, medalj och nån energichokladkaka.

Jag lyckades hitta mamma, men förstår inte riktigt hur, för jag kom på att vi inte bestämt något ställe att träffas på och så hade ingen mobilen med sig!! Jag och mamma gick till bilen och trodde att Andréas var där eller förr eller senare skulle gå dit, men det tog ett tag, han hade stått i ösregnet och väntat en bra stund. Och vi hade parkerat bilen framför en husvagn där det nu var ett inte så nyktert par som satt, så vivar ''tvungna'' att prata med dem, men de var trevliga. Men till slut kom Andréas och då kunde vi åka hem.

 

Men loppet var svinkul och jag längtar till nästa år, då ska jag slå min tid!