SAILOR MOON, MIN VÄN.





Jag känner mig verkligen som Tsukino Usagi, I Sailor Moon.
Nu har jag till och med blivit äldre än vad hon är i början av serien. Känns skumt.
Hon och jag är ganska lika, vi grinar lika lätt åt saker. Lipsill. Och det känns som att jag just nu är lika usel i skolan som hon är. Ingen bra känsla, kan den inte bara försvinna?
Men jag gillar ändå Sailor Moon, det har jag alltid gjort. Skönt att vara så avslappnad, även om hon har världens ångest när hon ska visa det dåliga provresultatet för sin mor.
Jag äskar hur hon är. Ganska barnslig men som ändå kan vara seriös.
Jag såg första avsnittet igår, även om man har sett det många gånger.
Det kanske inte hade varit så fel att vara en Sailor scout? Vem vet? Man måste nog göra de läskiga sakerna då, även om man helst vill försvinna från världens yta. Bra träning.
"...Så där en fjorton år och rätt söt". Vacker.

SV: Samma här, hatar att köpa mössor för det är sällan man hittar någon som passar. Men som tur är så har min farmor stickat en riktigt snygg mössa som jag brukar använda! Riktigt snygg för att en farmor ska ha stickat haha.
Det har du rätt i, man ska prova med lite annorlunda färger ibland på kläder, så kanske man hittar något man gillar.

