Jag cyklade till Karin i onsdags vid åtta tiden. Hade bråttom och glömde regnbyxor och frukt.
Anna var redan där när jag kom cyklades som en galning. Bromsarna tjöt när jag använde dem. Mina nycklar hoppade ur cykelkorgen så att jag fick tvärnita och springa och hämta dem.

Vi hade gott om tid och fick stå och vänta på bussen. Det var roligt att åka buss, det är inte så ofta jag gör det och inte åt det hållet heller, mot Kållered. Vi råkade åka för långt, till station fast vi skulle till centrum så vi gick tillbaka även om vi kunde ha tagit den andra bussen därifrån.
Vi vandrade omkring för att hitta var den andra bussen skulle gå ifrån. Var tvungna att fråga. Men vi hittade rätt. På den bussen satt halva klassen.

Vi skulle mötas vid halv tio vid de små husen där. Jag hade bestämt att springa själv. Det gick bra, faktiskt, även om jag inte trodde det, så lyckades jag hittade kontrollerna 1-7 själv, och sedan så när jag letade efter 9:an så var Daniel där som startade först, så det blev att vi sprang bredvid varandra. Vi lyckades ta alla kontroller, men jag tror att en eller två kanske var fel. Men jag är ändå väldigt nöjd, sprang på ganska bra tid. 1,17.
Jag hittade inte ens alla i åttan, det kändes så bra!

Väntade och åt mitt äpple. När Karin och de andra kommit i mål så visade det sig att bussen kom varje timme och precis gått. Så Anna, Alpha, Karin, Julia, Kajo och jag bestämde oss för att gå till centrum. Mikael och Emil stannade. När vi gått en bit i våra blöta kläder - regnbyxorna hade inte behövts, men nya strumpor hade inte varit fel, hade i alla fall med mig en varm munkjacka. Jag fick gå med mina mjukisbyxor som jag bytte till, som strumpor. Som strumpbyxor. Men när vi gått en bit som sagt så kom bussen, vår buss, den vi skulle ta så vi sprang och hann med den. Det var bara en annan person på hela bussen, vi hade sån tur. Mikael och Emil hade tydligen börjat gå då.
Hade sällskap med Anna. Kom hem och åt soppa och tittade på A Lot Like Love, mamma, Agnes och Ruben åkte till Mölndals museum, så jag var hemma själv, det var härligt.

Vid halv tre satte jag mig och plugga. Sen var det träning. Innan satt jag och tänkte på när Bente frågat om jag ville värda när hon skulle vara borta, tänkte hur skönt det var att det var över. Och då kommer Jenny och säger: Bitte är borta, kan du värda? Så jag gick in och bytte kläder de där 5 minuterna innan passet. Men allt gick bra, det kändes skönt att slippa tänka på det innan. Jag kände att jag visste nu vad jag skulle göra, när jag skulle torka svett, sänka musik, släcka, prata... Värdade på flexen så passet efter oss fick torka golvet. 

Åt scones och tittade på Bron!