Jag var ute och gick i det gråa vädret med mamma.
När vi var utanför huset, så kom Hugo joggandes i backen.
Vi hälsade och pratade lite.
Sedan sa jag: "Jag var också ute och joggade igår, och i förrgår och...hmm... i förrförrgår(i fredags...)" sa jag.
"Visst", sa han som om jag skämtade.
"Tror du mig inte?" frågade jag chockat.
"Nä", svarade han och skakade på huvudet med ett leende på läpparna.


Han trodde alltså inte att jag talade sanning. "Jag har vittnen!", hade jag lust att säga.
Men jag tror kanske att mamma övertygade honom genom att hålla med mig.