När vi skulle hämta Siri idag, så var det världens kö! Iron Maiden skulle spela på Ullevi.
Jag fick konsert-känslan i kroppen och tänkte bara på den underbara MCR-dagen 18 mars.
Jag fick liksom ont i magen, precis som då, som att man vill vara där på konserten på en gång fast ändå inte, för att man är så himla rädd att allt ska gå åt skogen.

Det var fullt med folk som gick omkring i sina Iron Maiden-t-shirts. Jag satt med näsan klistrad mot rutan. Jag berättade för mamma satt Ray älskar Iron Maiden och att jag önskade att han var här nu.
Hon svarade att om jag ser honom så har jag hennes tillåtelse att kasta mig ur bilen.
Vi satt och skratta, så roligt situation.

Jag sms:ade min kusin Ludde som typ alltid går på konserter, och frågade: Du ska inte på någon Iron Maidenkonsert i kväll? I Gbg?, jag fick svaret: Jo faktiskt!, Då var jag tvungen att svara: Varför har du inte sagt något? Vi åkte utanför Ullevi men vi såg dig inte! Då visade det sig att han besämt sig igår och kom hit för 2 timmar sedan. Så konstigt allting!