Idag var det inte en vanlig skoldag. Jag, Amanda och Sanna blev fram lottade för ett tag sedan och ska vara med i ungdomsfullmäktige. Idag var det första mötet vid kommunhuset.
Jag hade på känn att jag skulle komma försent, men när jag var vid skolan så var den bara 8.00 och jag hade nästan all tid i världen, kändes det som, så jag cyklade lungt i spöregnet.
Jag såg Amanda stå utanför, det var bra att hon gjorde det annars hade jag kanske inte hittat. Erika var också där, hon gick i rävekärr också. Vi kom i tid, men det tog längre tid för alla andra att komma dit.
Det droppade in folk lite då och då. Det var folk från andra skolor också, plötsligt dök Agnes i min skrivarkurs upp. Jag blev lite förvånad, men det var roligt.

Sedan var det dags att gå in i åhörarsalen, då dök Sanna upp. Vi fick sätta oss på rättplatser, för kvarnbyskolan hade ett antal platser. Sedan fick vi lyssna på ordförandet som pratade om hur allt kommer att gå till i över en timme,  sedan fick vi gå upp i talarstolen och säga vårat namn och skola i mikrofonen inför alla. Sedan var det fika med läsk och bulle. När rasten var slut delades skolorna som var där in i två grupper, vi hamnade med en annan skola. Sedan pratade om att vi skulle skriva en interpellation, vi har redan skrivit (fast lite fel skrivet) en. Vi fick sedan berätta vad vi ville ta upp, den andra skolan ville ha nya datorer. Det tyckte vi var ganska onödigt, vi använder inte datorer så mycket i våran undervisning. Vi vill ha bättre vikarier. Så det ska vi ta upp.
Sedan efter att vi suttit och diskuterat olika ärenden som handlade om spårvagnsspår, skolsjukgymnast, sluta-röka-kampanj mm...
Sedan fick vi också prova att gå upp i talarstolen och prata om något, bara för att prata, jag babblade på om spårvagnarna bara för att få känna på hur det var, det var lite läskigt.

Efter att de flesta provat på så var vi klara och Sanna, Amanda och jag begav oss till skolan igen.  
Vi gick och åt lunch och satt och snackade, sen kom våran klass som hade haft spanska och då kunde vi inte fortsätta prata. Men vi satte oss i källaren i skolan och fortsatte vårat snack.

Sedan var det engelska, men det blev nästan bara svenska, det var den sista dagen man fick skriva på sin skräckberättelse. Det kom två grupper som varit utomlands med CHAIN-projektet som berättade och visade bilder.