Första lektionen hade vi gympa. Jag och Daniel fick vara jägare när vi körde jägarboll, det är inte superkul att försöka bränna folk i början, för det brukar gå så kasst. Men det gick ok.
Sedan körde vi trasbandy, en trasa som ''boll'' och bandyklubborna upp och ner.
Alla fick varsin siffra och så skulle man springa in på plan när man blev inropade, om jag var nr 8 och så sa Nina 768 då var det de dom hade de siffrorna som skulle in. Det var ganska nervöst att inte veta vilket nummer hon skulle säga och så gillar jag inte när folk glor på en.
Jag gjorde ett mål i alla fall ;)

Sista lektionen som vi fick jobba med eget arbete på engelskan, jag hade bara extra uppgifter kvar, så det var lugnt!

Läxförhör på massa konstiga komponenter, jag är inte ens säker på om det heter så... diod, potentiometer, resistorn... och något mer.
Sen glodde vi på en film om magnetism.

På religonen spelade vi jeopardy. Jag hamnade med Karin, Emma, Mikael och Erik.
 Det var en fråga som löd: Vad betyder sakrament? Och då tänkte jag: hemlighet, men så sa jag inte det så frågan gick vidare till de andra lagen eftersom det var fel det andra som jag hade sagt, å så var det hemlighet! Jag blev så arg på mig själv, vi kunde ha vunnit 500 p!
Hela alltet avr hemskt. Mikael gjorde bort sig genom att säga rätt svar men glömma: vad är, vem är!
Karin sa en siffra fel bara på en fråga... puh!

Solen den dagen gjorde mig bättre till mots efter den lektionen.

Sen slutade vi och jag och Karin gick hem.
Anna kom över till mig sen. Så Karin och hon var hos mig. Vi visste inte vad vi skulle göra...
Min ''filmaffisch'' stod lutad mot väggen och när vi drog in fatboy-säckarna i mitt rum sa Anna och Karin "Vi måste vara försiktiga med alla dina affischer" Men sen när vi satt och snackade såg jag att filmaffischen rörde på sig, men jag trodde det var fönstret som speglade sig i den som gjorde så att det såg ut så. Men sen senare såg jag att den verkligen rörde på sig så jag spratt upp ur sägen och försökte hinna springa fram, men jag hann inte och den åkte i golvet. Krasch! Glaset gick sönder och jag blev ledsen.
Jag hann bara ha ramen i 5 dagar! Lyckat. Hela stämningen dog, och sedan mycket senare låg vi bara och pratade.
Buuhuu köpa nytt! Men AFFISCHEN KLARADE SIG TACK OCH LOV! DET ÄR ALLT SOM BETYDER NÅT!
TRåkigt!

Karin skyndade sig hem för att hinna gå på två träningar den kvällen! Den människan är otrolig!

Död ram.